Dubbat på svenska

Så här i juletider är det lätt hänt att väglaget skiftar i kvalitet, nu för tiden är kan man ju knappast kalla vintrarna för kalla (fin mening där). Slask, duggregn och barmark blir alltmer vanligt kring våra breddgrader kring juletid, då kan man klämma i med det gamla talesättet ”det var minsann bättre förr”…
Som året-runt-cyklist är därför dubbdäck en gudagåva. När Svenne Banan halkar omkring på sina blankslitna sulor kan jag lugnt susa fram med isracingdubbarna fastmonterade på cykeln och flina lite dumt, för det känns onekligen säkrare att sitta på cykelsadeln i en sån situation. Så sent som imorse kom jag i en kurva, kände att det gled till lite under framhjulet men kunde lugnt fortsätta färden mot jobbet. ”Hade jag haft sommardäck nu hade jag legat och gosat med asfalten” tänkte jag i förbifarten, och sjöng dubbdäckets lov tyst för mig själv.

Nu är det inte bara jag i den erikssonska familjen som har upptäckt det finfina med dubbdäck. Min arme far har gjort slag i saken och investerat i en ny cykel med tillhörande dubbdäck, ett klokt val enligt min mening. Nu kan han också uppleva tjusningen med att komma in i en kurva med bredställ och lägga ner ena knäet i backen, något jag gör ideligen på väg till och från jobbet. Jag har dock inte börjat lyssna på dub-musik än, har inte blivit dubbad till riddare eller äter dubbel-Daim så ofta, men jag jobbar på det…