Har du också blivit smittad?

När man som i mitt fall jobbar på ett lager så arbetar man i omedelbar närhet med sina arbetskamrater. Det kanske är så på de flesta arbetsplatser, vad vet jag, det här är ju trots allt mitt andra jobb i livet. Hur det nu än ligger till är det en fördel om man dessutom råkar gilla sina kollegor.
Det gör jag, inga tvivel om den saken. Det finns dock vissa medarbetare som utan att veta om det sprider en farlig sjukdom på arbetsplatsen, mer smittosam än den ilsknaste av maginfluensor, värre än den munherpes man kämpar med att få bort, och mer långdragen än den snorigaste höstförkylningen. Vilket gift kan det då tänkas vara? Jo, en helt vanlig...vissling.

När jag i förra veckan jobbade på som vanligt, den här gången i tobaksavdelningen, började en av mina kollegor att vissla med i en av låtarna på en av bokstavskanalerna på radion. Någon minut senare kom jag på mig själv med att vissla med i samma melodi utan att lägga märke till det. Jag bet mig genast i tungan för att få slut på eländet, och med viss blodsmak i munnen slutade visslandet från min stora käft. Frid och fröjd, trodde jag. En halvtimme senare började mina läppar formas till en strut, för att sedan vissla med i nån annan meningslös dänga jag redan hört fyra gånger den dagen. Ibland har jag en guldfisks närminne, men inte mina nariga läppar. De kommer alltid ihåg den där låten du inte vill ha på hjärnan, och de glömmer alltid bort de där låtarna som är bra.

Pröva gärna att vissla på Per Gessles "Här kommer alla känslorna", Kents "Dom andra" eller varför inte Nelly Furtados "All good things (come to an end)" och du ska se att nån i din omgivning har ett dåligt immunförsvar. Men var försiktig, ett alltför idogt visslande kan få dina arbetskamrater att bli arbetsfiender...

Ännu en bloggutmaning...

Så var det återigen dags för en utmaning, Rossy var så snäll och skickade mig en bunt frågor...

Tio första:

Första bästa kompis: Henrik
Första bil: Har inte haft nån första bil ännu, men den första jag körde var min farsas ljusbruna Volvo 245:a från -84.
Första kärlek: Veronica som bodde på samma gård
Första husdjur: är som sagt tokallergisk mot husdjur....
Första semester: På somrarna när jag var liten åkte vi alltid till vår sommarstuga i Högbäck, beläget 1½ km till närmsta granne och med en kraftledning utanför stugknuten
Första jobb: sommarjobbade på en tennisbana i sjuan under några veckor, och tjänade mer än mina klasskompisar. Viktigt, det där...
Första köpta skiva: Första CD var Orup med sin "2", den har fortfarande en hedersplats i hyllan
Första riktiga kärlek: Anna Karlsson i parallellklassen i lågstadiet
Första piercing: hade faktiskt hål i ena örat på gymnasiet, sen har jag aldrig varit nära en piercing...
Första konsert: Följde med mina föräldrar på Euskefeurat, ni vet Ståupp-Ronny Erikssons gamla grupp från Piteå.

Nio senaste:

Senaste alkoholdrycken: den där sangrian jag nämnde i tidigare blogginlägg
Senaste bilfärd: med min far på hans födelsedag
Senaste filmen du såg: "Innan frosten" på fyran
Senaste ringda telefonsamtal: ett jobbrelaterat samtal till Luleå
Senaste bubbelbadet: måste nog ha varit minst två år sedan
Senaste spelade cd: The Ark "Prayer for the weekend"
Senaste kyss: Nyårsafton
Senaste gången du grät: kom i ärlighetens namn inte ihåg senaste gången
Senaste måltiden: dagens middag

Åtta har du nånsin:

Dejtat en av dina bästa kompisar?: nej
Blivit kär vid första ögonkastet?: ja
Fastnat med blicken i någons urringning?: ja
Fått ditt hjärta krossat?: ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det?: nej
Haft ett one night stand?: ja
Busringt till någon?: ja

Sex saker du gjort idag:

1. jobbat 2. spelat World Of Warcraft 3. pratat med Peter 4. lyssnat på musik 5. klivit upp kl. 02.55 6. druckit kaffe

Fem favoritsaker utan rangordning:

1. Gitarrerna 2. Datorerna (jo, jag har flera av varje) 3. Min Kent-samling 4. platt-tv'n 5. skivorna

Fyra personer du kan berätta allt för: Svanbecks

Tre val:

Blått eller rött? rött
Sommar eller vinter? sommar
Choklad eller chips? chokl

Två saker att göra innan du dör: Bilda familj & gifta mig

En sak du ångrar: att jag aldrig tog chansen när den gavs

Fyra personer som skulle kunna göra samma blogginlägg: Skulle vilja se Frissan göra ett inlägg... Hoppas kan man ju alltid göra! Sen vore det ju trevligt att höra vad Ingvar Oldsberg, prins Carl-Philip och Malou Von Sivers hade på hjärtat, om de nu har en blogg alltså.

Det finns alltid nån som har det jävligare...

Jag är inte bara en brillorm, jag är även pälsdjurallergiker. "En olycka kommer sällan ensam", som det brukar heta.
Det gäller alltså allt som har päls på sig. Dock inte gamla tanter med vinterkappan på, inte vad jag vet, i alla fall. Har dock känt en stickande känsla i svalget när jag stått och trängts med dessa damer på nån rea, men om det är allergi eller bara vanlig irritation kan jag inte svara på. Får väl ringa Vårdcentralen för en undersökning.
Näsan rinner, ögonen svullnar igen och luftrören täpps till, det blir resultatet av att lilla Fluffy ligger och spinner i ansiktet på mig. Tror jag fått det av far min, som var så hygglig nog att ge mig denna gåva. Hoppas på ett bra arv istället...

Men det finns alltid dom som har det värre. Fick höra av en polare att hans sambos hund är något i hästväg. Inte vad det gäller storleken, matvanor eller spelbarheten på V75:an. Nej, den här hunden är tokallergisk mot just...hundar. Andra hundar tål han inte, ja alltså rent allergimässigt, även om han vill umgås med dem. Kvalster, damm och andra små partiklar går också bort, vilket gör att den här hunden slår mig med hästlängder när det gäller allergier. De är tvungna att raka av honom allt hår, eftersom han inte tål sin egen päls. Sprutor måste tas för att det ska vara möjligt att leva ett normalt hundliv. Han är alltså en nakenhund mot sin egen vilja. Snacka om jobbigt!

Så trots att jag har det lite småjobbigt när jag umgås med hästar på nära håll (snudd på nära-döden-upplevelse faktiskt), så finns det alltid nån som har det jävligare. En allergisk och hårlös hund, till exempel...