Påsken kom sent i år...

Julen varar ju som bekant till påska, men hur länge varar påsken egentligen? Tydligen en bra bit in i augusti, jag ska berätta varför...
På jobbet var det utförsäljning i förra veckan på ett parti Påskmust Light. Datumet var det inget fel på och musten verkade brun och fin, så varför det kursades ut påskmust i parti och minut har jag svårt att begripa. Det var i alla fall en bra affär; en drickaback med must gick loss på 25 spänn, och en karta med åtta 1,5-liters PET-flaskor kunde byta ägare för endast tio riksdaler. Bara panten var mer värd än innehållet. Nej, jag köpte inga flaskor. På tok för tungt att proppa ner alltsammans i ryggsäcken och för lång väg hem var två tunga argument som gjorde att jag struntade i alltihop. Men nu till en som verkligen ville göra en bra affär.

En av mina sommarjobbande kollegor gjorde slag i saken och köpte en hel pall med Påskmust, och nu pratar vi alltså 45 drickabackar med tjugo flaskor i varje, allt som allt 900 flaskor med härligt porlande must. Efter jobbet började han lasta in alla backarna i sin lilla skorv till bil (läs: riskokare från 80-talet), och fick kämpa på ett bra tag. Jag var själv inte med och tittade på, men han berättade senare att det faktiskt gick vägen. Efter många om och men kan tilläggas.
Tydligen var han inte överförtjust i den bruna drycken, utan såg pengarna han kunde tjäna istället. Därför gick färden mot en av konkurrenternas affärer i närheten, där han kunde lämna i skiten för att få ut pantpengarna. Kruxet var ju bara att det fanns must kvar i alla 900 flaskorna. Sagt och gjort, han parkerade bilen vid sidan av affären och började öppna flaskorna och hälla ut innehållet. Eftersom det var eftermiddag är det en ordentlig snurr med folk vid affären så här dags, och det dröjde inte länge förrän någon misstänksam medborgare hade ringt polisen som fick rycka ut och undersöka saken lite närmare.
- ...och hur var det här då? började polisen.
- Jotack, bara fint, svarade kollegan. Vill du ha lite must?
Polisen avböjde vänligt men bestämt, och fick sin förklaring av en road COOP-arbetare. Farbror Blå gav sig av, men rådde kollegan att röja upp efter sig. 900 öppnade flaskor lämnar som bekant efter sig 900 kapsyler...

Vad kommer pengarna som vi köpte musten för att gå till, kanske ni undrar? Fan vet, men jag tror vi ska köpa julmust för slantarna. Blir det kvar nåt kan vi ju alltid panta... Efter att han berättade den här underhållande historien har jag gått omkring och nynnat på Roxette's "It must have been love", och den varar nog till nästa påsk...

Tuffa tider

Snipp snapp snut, så var Noliamässan slut... Och vad var det för skillnad mot föregående år? Jadu...ehm...mer folk, mer utställare och mindre utrymme, så kan man nog sammanfatta det lite enkelt. Vad är Nolia, undrar vän av ordning? Jo det ska jag tala om; en årlig mässa som växlar mellan Piteå och Umeå vartannat år, där du kan fynda allt ifrån skogsskördare till teflonpannor till tunnbröd till....ja, you name it.

Jag tog mod till mig förra torsdagen och hedrade mässan med ett besök, nåt måste man väl ändå göra med pengarna i madrassen. Tidigare under veckan hade det varit soligt och varmt, så istället för att gå på mässa hade folket varit ute i solen, på stranden eller i stugan. Nu under torsdagen då det var lite molnigare och svalare var det ju en lämplig dag för dessa människor att besöka Nolia och köpa dammsugarmunstycken till vrakpris. Synd bara att de flesta verkade tänka likadant. Nästan 19 000 personer besökte Nolia under torsdagen...åsså lilla jag. Förutom att det var mycket folk var det dessutom kvav luft och bonnläppar på besök i storstan som satte käppar i mitt mässbesökarhjul.
Efter tre minuter inne på området hade första svettpärlan letat sig fram i pannan på mig, och fler skulle det bli. Det tog rejält på krafterna att med lagom vassa armbågar kryssa mellan handlingsförlamade tanter och tafatta gubbar i keps som mitt i steget kunde stanna upp framför en och utbrista:
- Tytj du int' att vi sku' ha tjöfft en sann der häddsätt till mobil'n din?
- Äh, töcken dänn tokforen! Hä val se dyrrt...
Alla utomsocknes verkade ha samlats på mässan denna dag, jag hade fullt sjå med att parera och avancera i folkmassan.

Utanför mathallen var det kö. "Undrar hur det ser ut INNE i hallen om det är trångt redan utanför" tänkte jag, och gick långa omvägar runt den där hallen. Om jag mot all förmodan tar mig in, lär jag väl aldrig ta mig ut igen. Jag är nöjd över mitt beslut, mitt mässbesök gick mycket smidigare utan den "lilla" avstickaren.
Inne i "Hus & Hem"-hallen var det mindre med folk, men inte på nåt sätt glest. Jag trängde mig fram till kakelsektionen, eftersom jag under flera års tid har tänkt göra om i mitt badrum. "Att få tummen ur..." är ett begrepp jag inte känner till, men som jag börjar få klarhet i vad det betyder. Efter att ha träffat Herr & Fru Länsman (kända från midsommar i Ljusdal) därinne och pratat lite med dom fick jag mig en stadig bunt med kataloger och nytänd gnista. Snart kanske jag får lös den där tummen! Fick sen syn på Torgny Mogren, som stod i montern bredvid och krängde badrumsblandare för FM Mattson. "Han har tydligen bytt från bra fäste under skidorna till högt hårfäste på hjässan" tänkte jag, och gick vidare.

Redan nu kände jag mig nöjd; jag hade fått det jag var ute efter, men ville ändå ha lite mer valuta för pengarna. Tog en lov förbi spelhallen (tänk att krigsstrategispel aldrig blir omoderna), Ungdomslandet och telefonförsäljarna, sedan gick jag mot utgången. Klarrt å betarrt! Mässan avverkad på knappt 90 minuter, men då hoppade jag över skogstraktorerna, hemslöjden, souvas, husbilarna och Stridsfordon 90. Jag vet hur dom ser ut, och jag behöver inte se dom igen på ett par år. De står säkert på samma ställe igen nästa gång de kommer till stan...

Åsiktsmaskinen hojtar till!

Det här är verkligen ingen musikblogg, även om jag i vissa fall skulle vilja skriva mer om just musik. Det finns en uppsjö av bra bloggar med musikalisk inriktning som är värda att kolla in, men jag kan inte låta bli att göra ett inlägg i debatten. Vad ska vi diskutera då? Jo, här har jag under semestern gått och irriterat mig på band och artister som verkligen inte förtjänar all den uppmärksamhet de har fått, när det finns så mycket annan bra musik att lyssna på. Jag har därför knåpat ihop en lista på de fem mest överskattade svenska artisterna/grupperna i musikvärlden:



1. The Knife

Suspekt syskonpar som i motljus och apmasker krystar fram en illaluktande electrosmörja, kryddat med svårmod och prettocitat. Någon som förstått deras s.k "storhet"? Inte jag, i alla fall...



2. The Concretes

Stockholmsbaserad popcombo som tydligen lärt sig spela sina instrument via en knastrig radiogrammofon. De verkar fått med alla störningarna... Falsksång, inkompetens, dåliga låtar och en pedistalattityd som sticker i ögonen. Lägg ner verksamheten, tack.



3. Stina Nordenstam

Tystlåten Konstfacksbrud som vill vara Björk men som inte räcker till. Jag avskyr Björk, det här är ännu värre... Knepig personlighet + udda musik = PRETENTIÖS! Lågvattenmärken som Stina borde sopas under mattan och stanna där.



4. Björn Rosenström

Juriststuderande fåne från västkusten, som får Eddie Meduza att framstå som ett geni. Pekoral med stort "P". Som kämpande låtskrivare och musiker kan jag aldrig sluta förundras hur han lyckas trollbinda sin publik med sin skitmusik och hink&spade-lyrik. Dags att skaffa sig ett riktigt jobb?

5. Marie Lindberg

Skelögd skolfröken som på något märkligt vis lyckats tråckla sig fram till finalen i Melodifestivalen. Hur kunde det gå till? Röstade det svenska folket på henne för att man tyckte synd om jäntan? Hennes intetsägande musik och skenheliga uppsyn gör mig smått illamående...

Man kanske ska slå sig fram som musikrecensent, eller vad tror ni? Skulle nog vara rätt kul ändå. Fast det är ju de som inte blev musiker i framgångsrika band som sadlat om till journalistkåren, så jag hoppas att jag inte blir kritiker utan blir påhoppad av någon förstå-sig-påare i någon lokal morgontidning istället. Den enda som gått "fel" väg och blivit musiker är Tomas Andersson Wij, gammal Svenska Dagbladet-recensent som gör sig mycket bättre i musikalisk form. Kolla gärna upp honom, hans texter är väl värda att upptäcka.

Tills vi hörs igen; Fridens Liljor!