Gott slut!

Sådärja, då var julen -08 avklarad. Nu kan man slappna av, börja fokusera på nästa år och att få komma tillbaka till vardagslunken igen. Ledighet och röda dagar i all ära, men visst känns det förträffligt med alla rutiner som återvänder, veckodagarna ser exakt likadana ut och vardagen ter sig lite gråare och man försöker skina ikapp med den bleka vintersolen. Nu börjar det åtminstone bli lite ljusare på dagarna, och bara det känns ju avsevärt mycket bättre.

Några nyårslöften, någon? För min del blir det som vanligt inga löften, antingen blir de för orimliga eller så glömmer man bort dem efter tjugondag Knut. Lika bra att lova sig själv att inte ha några nyårslöften alls, det blir bäst så.

Tänkte inte bli så långrandig så här i slutskedet av året, men jag önskar alla ni som läser det här ett gott slut och ett trevligt, roligt, spännande och omtumlande 2009! Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att det ska bli så...

Vi ses på andra sidan nyår!

Den som söker, den finner...på Google

Det står mycket intressant i tidningarna nu för tiden. Jag tänker då inte på varslen i finanskrisens spår, boräntor eller vem som ska kamma hem Idolfinalen. Jag fastnade istället för en artikel om våra sökvanor på Google.
Av de tio mest sökta namnen var sju av dem kvinnor, en diger samling våp och C-kändisar som tydligen får uppmärksamhet på nätet också. Eller vad sägs om kvartetten Gynning, Blondinbella, Peyre och Rosing? Jag har sett skyltdockor som är mer spontana och avslappnade än dessa fyra, men samma hy verkar de dock ha gemensamt. Men vad vet jag, de får ju åtminstone lite mer mediatid (som om de inte hade tillräckligt innan) efter den här publiceringen.

Det som jag tycker är väldigt intressant är att på nionde plats i Google’s sökordslista hamnar ordet….Google. Är vi svenskar verkligen så korkade att vi använder sökmotorn Google för att leta reda på om det finns någon skön sökmotor att använda sig av? ”Tja, Google verkar ju funka, den tar jag och klickar på.” Påminner mig lite om när Fredrik Lindström i programmet Hassan busringer till Nummerupplysningen för att få tag på ett nummer till en nummerupplysning. Kvinnan i andra änden blir, milt uttryckt, frustrerad…

Jag undrar om Internet har bidragit till vår lathet när det kommer till att leta information. Tror knappast att vi förr i tiden gick till närmsta uppslagsverk (Bra Böckers gröna i 25 volymer) och slog upp sidan uppslagsverk… Men vad vet jag, det kanske är läge att skylla på blondinkvartetten jag nämnde i början. Det känns alltid bättre att ha någon annan att skylla på, speciellt när de svarta fåren är blonda skyltdockor…

Mitt brev till Tomten

Jag har helt seriöst funderat på att skriva ett brev till Tomten inför den stundande julen, jag har minsann hört att det är fler som gör det. Många barn som nyss har flyttat har dessutom ritat kartor som de skickar med önskelistan för att Tomten ska hitta dit, men något sånt tror jag inte behövs. Jag har ju för tusan bott på samma ställe i fyra år nu, han borde väl ha lärt sig vid det här laget. Annars kan jag knåpa ihop en karta i ritprogrammet på datorn, vi lever ju faktiskt i dataåldern.

Efter att ha läst i en av dagens gratistidningar fick jag en del inspiration från andra ungar som skrivit brev till sin jul-Idol. Jag tänkte att mitt brev skulle se ut något i den här stilen:

Hej snäla Tåmten!

Jag vill järna ha din autograf. Men om du inte kan den så måste du inte. Håpas du inte är för stressad inför julen. För om du inte är stressad har vi någonting gemensamt. Här är några saker jag undrar över:
Hur kan du bygga en radiostyrd bil utan utbildning? Jag tror på gud men inte på dig…tycker du jag ska sluta tro på gud och börja tro på dig istället? Förra året när du var hos oss varför hade du gummiband runt öronen då?

Jag önskar mig de nya bökerna om Lasse-Maja och ett par skriskor. Men om jag inte får dom vill jag järna ha ett syskon istället.

Hej då Tåmten! Hällsa alla nissarna!

Jörgen


Så vad tror ni, kommer det här brevet att göra succé? Han kommer nog att smälta när han ser de charmiga frågorna och stavfelen. ”Karl’n har nyss fyllt 30 och kan fortfarande inte stava. Klart grabben ska få ett par skridskor!” kommer han att säga, och skratta sådär bullrigt som tomten i Kalle Anka.

Jag ska genast skicka iväg brevet, ingen tid att förlora! Måste kolla upp vad han har för e-postadress, vi lever ju som sagt i dataåldern…

Dagar som stärker karaktären

Ni som är bevandrade inom serievärlden känner kanske igen ”Kalle & Hobbe”, serien om den lille lintotten med sin leksakstiger som hittar på tokiga saker med fantasins hjälp. Pappan i den serien brukar lite då och då hävda att tråkiga och jobbiga saker som måste göras är bra, eftersom de är karaktärsdanande. Igår kom jag att tänka på den där pappan.

Efter jobbet hade jag planerat in ett rep med Klabbölekören ute i, just precis; Klabböle. Ett uppträdande på MVG-gallerian på andra advent står inför dörren, och det skulle nu spelas julvisor med band och kör inför detta evenemang. Eftersom jag slutade 17.15 så var det bara att ta cykeln raka spåret till Klabbis, ingen tid att förlora. Raka spåret var väl att ta i förresten, vägen dit blev längre än jag väntat mig.
Väderleken i december är nämligen inte vad den har varit. Man förväntar sig vinterklimat, snö och minusgrader kring juletid, inte slask, duggregn och plusgrader som det nu var när jag satte mig på cykeln. Det var oplogat, spårigt, slaskigt, moddigt, blött och mörkt hela vägen dit, och när jag till slut kämpat mig fram till Notvarpsbron så ställde jag cykeln på sidan, låste den och promenerade sista kilometern till missionshuset där vi skulle hålla till.
Väl framme så riggade vi lite musikprylar, jag slängde i mig ett äpple och ett päron som fick bli middagen, vi sjöng och spelade i dryga tre timmar innan det vardags att bege sig hemåt igen. Väderleken hade inte ändrat sig ett skvatt sedan den omtumlande resan dit, inte heller föret. Först en stärkande promenad till cykeln, sedan en lååång cykeltur hemöver. 23.02 klev jag innanför dörren, utmattad men vid god vigör och med en stärkt karaktär.

Jag antar att det är sådana här dagar som man måste ta ibland för att uppskatta det lätta i livet, och när man får tampas med snömodd och duggregn så känner man att man stärker karaktären, precis som Kalles pappa i serien. Jag antar också att det är sådana här dagar som gör att jag föredrar sol, värme och sommarhalvåret framför den årstid vi har nu…

Året julklapp?

Det börjar återigen lacka mot jul, och att juklappsrimma är alltid kul... Jag kan inte låta bli att fascineras av att det inför varje jul slås nya rekord i julklappsinköp, och nu när finanskrisen hänger över oss som ett svart moln borde vi kanske hålla i plånboken lite mer. Icke! Enligt experterna kommer vi att köpa julklappar för i snitt 5000 spänn per svensk, en ofantlig summa om du frågar mig, och det är snäppet värre än året innan.
I vår familj har vi i år bestämt oss för att vi inte ska ge varandra några julklappar, ”vi byter ju bara pengar med varandra” som morsan så elegant uttryckte det. Alltså måste det finnas andra som köper klappar för MER än 5000 spänn nu när vi inte gör det. Som sagt, jag kan inte låta bli att fascineras. Men som Itzhak Skenström i komediserien ”Hipp Hipp” sa: ”Juklappar är precis som stryk; det är roligare att ge än att få”.

Årets julklapp ska 2008 vara en upplevelse, inte en pryl. Jag har listat lite alternativa upplevelser som inte behöver kosta så speciellt mycket, men som nog kan gå hem ute i stugorna ändå:

1. Ge bort en utflykt! Att få känna en ljummen aprilsol i ansiktet när man sitter nersjunken i en snödriva, en kopp rykande choklad i en a handen och en falukorvsmacka i den andra… Nog är det en julklapp man gärna vill ha!

2. Ge bort en lek! Vi leker på tok för lite nu när vi har blivit vuxna, så varför är det bara ungarna som ska ha roligt? Ta bara Smakleken till exempel. Bind för ögonen till den du vill ge julklappen till, ta fram en matsked och sen är det fritt fram att gå loss i kylskåpet! Vad sägs om smaksensationerna soja & geléhallon, ketchup & russin, eller varför inte marmelad & syltlök? Har inte personen i fråga fått en upplevelse av det här är det läge att gå vidare till Plus-Sverker…

3. Ge bort en middag! Snitsa ihop ett snyggt kort där du bjuder in till middag (eller en kopp kaffe beroende på vad du orkar med), med levande ljus, servetter och skvalmusik i bakgrunden. Dyra restaurangmenyer står sig slätt mot den här klappen, tro mig.


Dagens tips blir alltså att kopiera ovanstående rader, klistra in det i ett nytt dokument och skicka iväg det till Tomten och Anders Borg. Den sistnämnde kan nog behöva en upplevelse i jul…