Jaså, är det höst redan?

Ifall någon av er inte har märkt det än så är det höst ute. I massor. Jag blev varse detta när jag tog mig en frisk och rask promenad igår, kring Västerhiske med omnejd som visade upp sig från sin allra vackraste höstsida.

Jag hade i vanlig ordning pluggat igen öronen med ett par obekväma hörlurar från min iPod som satt fast i andra änden. Solen började sakta sjunka på himlen, träden exploderade i höstfyrverkerier och luften kändes hög och klar. Då jag hunnit promenera i höjd med Lundåkern hade Septembers ”Flowers on the grave” hunnit dyka upp i spellistan, och när det var dags för refrängen flög ett stråk med gäss över huvudet på mig glatt trumpetandes. Symboliken var svår att missa, även för en trögskalle som undertecknad.
Kan tänka mig att nån där uppe prompt ville banka in i huvudet på mig att ”nu du, nu är det minsann slut på sötebrödsdagarna!” och att jag behövde komma ner på jorden igen, jag som har gått om kring och haft sommar på tok för länge.

Nu blir det mörkare, dagarna blir kortare och kvicksilvret sjunker på termometern. Inte undra på att folk går och blir deprimerade. Jag menar, nog är hösten en vacker årstid, men blotta tanken på att vi går emot mörkare tider bokstavligt talat känns lite sådär. Men det dröjer inte länge förrän vi står där vid majbrasan och kastar smällare på den, dricker ljummen Norrlands och tittar på manskörer med utgånget bäst-före-datum… Nu fick man nästan lite vårkänslor! Härligt!

Harryson raskar över isen

Jag såg en trailer på fyran (ja alltså, en reklamsnutt, inte ett lastbilssläp. Lätt att blanda ihop begreppen...) om deras kommande storsatsning "Stjärnor på is". Det ska tydligen dansas på is, och de som ska göra det är mer eller mindre kända personer. Det räckte inte med "Let's Dance", utan nu ska vi kunna se hur Brolle stapplar omkring på en rink med en (förhoppningsvis) proffessionell isdansös och kämpa med att hålla frisyren intakt samtidigt som han ska sätta en dubbel Salkov. Skrattfest utlovas!

Jag skulle gärna vilja se lite...hmm...alternativa kändisar ställa upp i programmet. Vad sägs om Kristina Lugn, Peter Harryson eller varför inte hedersknyffeln Ernst Kirsch...ja ni vet vem jag menar. Han skulle säkert i pausvilan svänga ihop en liten lökpaj samt snickra ett skridskoställ för alla medverkande. Undrar om han kommer ha några sockor i sina skridskor? Han kanske kommer att åka barfota, det hade ju varit värt licenspengarna bara det.
Och visst vore det roligt om självaste Jan Guillou skulle kränga på sig konståkningsstassen? Då skulle hans genuina machoframtoning få sig en törn, men å andra sidan, det är väl på tiden?

Det är lätt att bli nostalgisk när man börjar prata om dokusåpor, eller realityserier som det numera kallas. Jag kan få något blankt i blicken när "Expedition: Robinson" kommer på tal, kanske den bästa dokusåpan alla kategorier, åtminstone när det gick på SVT. Jag kan inte komma på någon gång efter det programmet då jag verkligen längtat och sett fram emot att kolla på ett TV-program. Och när alla medverkande fick epitetet "Robinson-" framför sitt förnamn; de hamnade på löpsedlar, i TV-soffor och i radiointervjuer och blev kända för att egentligen inte gjort nåt annat än att svälta sig på en öde ö.
Undra vilket rabalder det skulle bli om jag förskansade mig på Bölesholmarna utan riktigt mat; hur känd skulle jag bli av det? En trött reporter på VF skulle kanske masa sig ut och ställa ett par frågor i stil med "Hur tänkte du när du satte dig här?" och "Är du helt tappad bakom en vagn?", sen skulle jag hamna som en liten notis på sidan 14 och sen är det nog inget mer med det. Lika bra att fortsätta jobba, då.

Jag väntar på den dagen då Kanal 5 kommer förbi jobbet och vill börja provfilma för den nya realityserien "Lagret". Det är kanske då jag kommer bli en kändis, åtminstone litegrann. Visst skulle ni kolla?

Tips från coachen

Ibland när jag har tråkigt brukar jag pigga upp mig själv genom att tänka på roliga saker. Fiffigt värre, eller hur? Joru, ibland kan man glimra till…

Som nu, till exempel. Sitter på jobbet och har gjort klart dagens värv, med endast fem timmar kvar av arbetsdagen. Så, vad göra? Ja, bloggen finns ju alltid till hands, annars kan man ju ta sig ännu en kopp java så att man blir risig i kistan, sortera papper eller något annat fyndigt.
Det är i stunder som dessa som jag brukar ta min livliga fantasi till hjälp. Det kan vara allt ifrån gamla Simpsons-citat (”Stupid, sexy Flanders”) till små videosnuttar man sett (när Brutus, lite småbladig och go’, skrämmer ett gäng måsar på flykten klockan fem på morgonen). Då kan jag sitta och småfnissa lite för mig själv, och hoppas att ingen ser mig. Tur att man är så lättroad, annars hade man haft det lite halvtufft när det tråkiga tar överhanden.

Så nästa gång du har det lite trist, tänk på en Sten-Åke Cederhök-sketch, vadsomhelst med Lorrygänget, något dråpligt klipp från America’s Funniest Homevideos där någon klantig unge ramlar i backen eller varför inte på lyteskomik i största allmänhet (så lågt & billigt, men ack så roligt). Det brukar ofta pigga upp, och din tråkiga tillvaro blir en aning roligare…

En kurs i positivt tänkande

Vi har en herre på jobbet som lite senare i höst ska fylla 60. Han kommer alltså att uppleva sin andra 30-årsdag, jag har fullt upp med att beta av min första. Nåväl, i fikarummet förra veckan kom det här med födelsedagar på tal.
- Javafan, ska det vara så märkvärdigt att fylla år? Ta det här med att fylla 30, efter det så blir det bara tråkigare. Ner med flaggan på halv stång, vettja.
Och där satt jag med kaffemuggen och kände mig genast mycket piggare och starkare.
- Jo, men när man fyller 40 är det ju inte så dumt heller, mumlade en av kollegorna.
- Äh, det är bara plågsamt att fylla år nuförtiden. Lägg energin på nåt vettigare istället.

Jag kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden, man kanske blir sån när man fyllt år alldeles för många gånger. Funderar lite smått på att bjuda honom på mitt kalas, så kan vi sitta och våndas tillsammans.
Eller han kanske skulle starta en kurs i självkänsla eller nåt. De brukar ofta vara rätt intressanta, och föreläsarna brukar ta bra betalt. Passar i och för sig inte ihop med ovan nämnde (snart) 60-åring, han är känd för att berätta sina anekdoter på tok för länge för att det ska vara intressant att lyssna på. Han tjänar rätt dåligt också, så något högt arvode kan han ju inte räkna med om han ska föreläsa.
Nåja, han kan hålla ett föredrag för oss på jobbet om hur man ska fira födelsedagar på bästa sätt, han verkar ju ha en hel del erfarenhet i ämnet trots allt…