"Take a walk on the wild side..."

När jag var en liten junior och skulle följa med min arma moder på stan undrade jag ibland vad vi skulle göra där.
- Jag ska köpa några gardinlängder, sen kan vi ju ta oss en mjukglass och titta på folk, blev svaret.
- Titta på folk? Varför då?
- Det är roligt.
Så vi satte oss på 2:ans buss, Marieberg - Vasaplan, och gick på stan, i mina ögon, på tok för länge. Gardinlängderna inhandlades, vi åt mjuklass med blåbärssmak på Rådhustorget, tittade på skrattmåsarna som åt överblivna kebabrester, och...kollade på folk. Skitkul.

När jag så sent som idag var på stan igen kan jag faktiskt hålla med morsan om att det är rätt, jag ska inte säga roligt, men mer...intresssant att titta på folk som gör stan. Långa, korta, breda, smala, fula, roliga, snygga, tråkiga och helt vanliga människor trängs med varandra längs gågatan, och så lilla jag mitt i alltihop. Kan inte låta bli att undra vad folk tänker på när de går gatan fram, är de stressade, uppjagade, glada eller likgiltiga? Eftersom det är sommar och semestertider är de nog allt det där.
Jag begav mig till Åhléns för att inhandla ett par helt vanliga brallor. Kollade på folk medan jag trängde mig fram genom bråten till byxavdelningen, för det är ju ett nöje i sig kom jag ju på. Fick syn på en tjej med för stor näsa som skulle prova nåt alldeles för stort plagg. "Storhetsvansinne", tänkte jag och gick vidare. Hittade ett ställ med helt vanliga brallor, och det var ju precis det jag var ute efter. REA stod det på en skylt ovanför. Trots att det var fredag den 13:e idag så verkade jag gå emot gällande skrockregler. Små svettdroppar började visa sig i panna, det fanns ingen fungerande fläkt på bygget idag tydligen. Smet in i en provhytt, fyndbyxorna satt som gjutet, ut igen till kassan för att göra rätt för mig. Där stod en väldigt lång kvinna, blont hår uppsatt i en svans, smal, ljust klädd, somrigt sval.
-Hej!
Hon hade basröst. Hon hade också en för stor näsa och kraftiga kindben. Hon hade inga bröst att tala om heller. Hon var...en man.
-Hejsan! svarade jag. De här ska jag ha idag!
Han log, och scannade prislappen. Verkade vara van med kunder och trygg bakom kassan.
- Då blir det 199 kronor, sa han, med en ljus mansröst eller en mörk kvinnoröst om ni så vill. Drog kortet, betalade, tog min påse från hans kvinnliga händer och fick ett: "Varsågod!" och ett leende med mig på köpet.
En liten blomma och applåd till Åhléns som har, ursäkta uttrycket men jag hittade inget bättre, "såna personligheter" i sin personal. Kände mig glad när jag gick ut därifrån, och spatserade nöjt längs gågatan på väg hem. Dels på grund av byxfyndet på rea, dels för att jag premiärhandlat av en transvestit.

Skrattmåsarna fanns kvar från förr i tiden och käkade gammal sallad från sopkorgarna, en enmansorkester med förinspelat komp och panflöjt höll låda vid Rådhustorget med sin livsbejakande sommarmuzak, en planschförsäljare hade barrikaderat sig utanför MVG-gallerian och krängde iväg blyertsteckningar till överpriser, och folket...ja det fanns också kvar som jag mindes det. Skillnaden den här gången är att jag nu uppskattar tittandet på folk lite mer.

På vägen hem kom jag att tänka på Lou Reed's gamla dänga, och började nynna lite smått:
"...plucked her eyebrows on the way, shaved her legs and then he was a she, she says; "Hey babe, take a walk on the wild side...'" Jag såg aldrig nån namnskylt, undrar om han också hette Holly...