Det finns alltid nån som har det jävligare...

Jag är inte bara en brillorm, jag är även pälsdjurallergiker. "En olycka kommer sällan ensam", som det brukar heta.
Det gäller alltså allt som har päls på sig. Dock inte gamla tanter med vinterkappan på, inte vad jag vet, i alla fall. Har dock känt en stickande känsla i svalget när jag stått och trängts med dessa damer på nån rea, men om det är allergi eller bara vanlig irritation kan jag inte svara på. Får väl ringa Vårdcentralen för en undersökning.
Näsan rinner, ögonen svullnar igen och luftrören täpps till, det blir resultatet av att lilla Fluffy ligger och spinner i ansiktet på mig. Tror jag fått det av far min, som var så hygglig nog att ge mig denna gåva. Hoppas på ett bra arv istället...

Men det finns alltid dom som har det värre. Fick höra av en polare att hans sambos hund är något i hästväg. Inte vad det gäller storleken, matvanor eller spelbarheten på V75:an. Nej, den här hunden är tokallergisk mot just...hundar. Andra hundar tål han inte, ja alltså rent allergimässigt, även om han vill umgås med dem. Kvalster, damm och andra små partiklar går också bort, vilket gör att den här hunden slår mig med hästlängder när det gäller allergier. De är tvungna att raka av honom allt hår, eftersom han inte tål sin egen päls. Sprutor måste tas för att det ska vara möjligt att leva ett normalt hundliv. Han är alltså en nakenhund mot sin egen vilja. Snacka om jobbigt!

Så trots att jag har det lite småjobbigt när jag umgås med hästar på nära håll (snudd på nära-döden-upplevelse faktiskt), så finns det alltid nån som har det jävligare. En allergisk och hårlös hund, till exempel...