Tuffa tider

Snipp snapp snut, så var Noliamässan slut... Och vad var det för skillnad mot föregående år? Jadu...ehm...mer folk, mer utställare och mindre utrymme, så kan man nog sammanfatta det lite enkelt. Vad är Nolia, undrar vän av ordning? Jo det ska jag tala om; en årlig mässa som växlar mellan Piteå och Umeå vartannat år, där du kan fynda allt ifrån skogsskördare till teflonpannor till tunnbröd till....ja, you name it.

Jag tog mod till mig förra torsdagen och hedrade mässan med ett besök, nåt måste man väl ändå göra med pengarna i madrassen. Tidigare under veckan hade det varit soligt och varmt, så istället för att gå på mässa hade folket varit ute i solen, på stranden eller i stugan. Nu under torsdagen då det var lite molnigare och svalare var det ju en lämplig dag för dessa människor att besöka Nolia och köpa dammsugarmunstycken till vrakpris. Synd bara att de flesta verkade tänka likadant. Nästan 19 000 personer besökte Nolia under torsdagen...åsså lilla jag. Förutom att det var mycket folk var det dessutom kvav luft och bonnläppar på besök i storstan som satte käppar i mitt mässbesökarhjul.
Efter tre minuter inne på området hade första svettpärlan letat sig fram i pannan på mig, och fler skulle det bli. Det tog rejält på krafterna att med lagom vassa armbågar kryssa mellan handlingsförlamade tanter och tafatta gubbar i keps som mitt i steget kunde stanna upp framför en och utbrista:
- Tytj du int' att vi sku' ha tjöfft en sann der häddsätt till mobil'n din?
- Äh, töcken dänn tokforen! Hä val se dyrrt...
Alla utomsocknes verkade ha samlats på mässan denna dag, jag hade fullt sjå med att parera och avancera i folkmassan.

Utanför mathallen var det kö. "Undrar hur det ser ut INNE i hallen om det är trångt redan utanför" tänkte jag, och gick långa omvägar runt den där hallen. Om jag mot all förmodan tar mig in, lär jag väl aldrig ta mig ut igen. Jag är nöjd över mitt beslut, mitt mässbesök gick mycket smidigare utan den "lilla" avstickaren.
Inne i "Hus & Hem"-hallen var det mindre med folk, men inte på nåt sätt glest. Jag trängde mig fram till kakelsektionen, eftersom jag under flera års tid har tänkt göra om i mitt badrum. "Att få tummen ur..." är ett begrepp jag inte känner till, men som jag börjar få klarhet i vad det betyder. Efter att ha träffat Herr & Fru Länsman (kända från midsommar i Ljusdal) därinne och pratat lite med dom fick jag mig en stadig bunt med kataloger och nytänd gnista. Snart kanske jag får lös den där tummen! Fick sen syn på Torgny Mogren, som stod i montern bredvid och krängde badrumsblandare för FM Mattson. "Han har tydligen bytt från bra fäste under skidorna till högt hårfäste på hjässan" tänkte jag, och gick vidare.

Redan nu kände jag mig nöjd; jag hade fått det jag var ute efter, men ville ändå ha lite mer valuta för pengarna. Tog en lov förbi spelhallen (tänk att krigsstrategispel aldrig blir omoderna), Ungdomslandet och telefonförsäljarna, sedan gick jag mot utgången. Klarrt å betarrt! Mässan avverkad på knappt 90 minuter, men då hoppade jag över skogstraktorerna, hemslöjden, souvas, husbilarna och Stridsfordon 90. Jag vet hur dom ser ut, och jag behöver inte se dom igen på ett par år. De står säkert på samma ställe igen nästa gång de kommer till stan...