Premiären avklarad

Nu kan vi skriva in den 20:e oktober 2007 i historieböckerna. Det var nämligen då som Elevator 6 gjorde sin första spelning under det namnet och den nuvarande sättningen på Droskan inför en vild och...mja...rätt gles pubilk. Dock var stödet massivt; allt från föräldrar och arbetskamrater till släkt och vänner fanns där för att bevittna fenomenet E6 live på scen, och enligt den snälla responsen efteråt var det en bra spelning. Den roligaste kommentaren kom dock från en utomstående som aldrig sett oss förr:
- Ni spelade riktigt bra, men ni måste göra nåt åt basisten. En basist ska vara lugn och hålla sig på sin kant, inte ta för mycket plats...
Nu hör ju till saken att Johan som är den färskaste av medlemmarna inte står still och håller sig på sin kant, vare sig på scen, i replokalen eller i andra sociala sammanhang. Han tar plats och rätt mycket sådan. Vi i bandet älskar det, andra kanske inte tycker samma sak tydligen.

Hur såg kvällen ut annars då? Vi släntrade in på Droskan runt 14.30 för att göra soundcheck kring 15-snåret, men väl framme visade det sig att de öppnade stället 15, så att göra soundcheck kom inte på fråga. "Vi har ju gäster här i restaurangen" sa dem. Vi åkte upp till basisten och gick igenom setlistan en sista gång innan eldprovet, för att sedan åka tillbaka ner till spelstället för att få vårt gage; gratis käk. Taco- och pizzabuffé stod på menyn, och vi lät oss väl smaka. Kaffe efter maten, pilsner till rabatterat bandpris och sen var det dags att se kvällens första band, Jannarna. Tre äldre män som alla hette Jan (men med olika efternamn) lirade nån typ av Deep Purple-rock med svenska, rätt undermåliga, texter. De hade spelats på radion, och det var deras största bedrift hittills. "Det här var ju andra gången vi spelar live ute" sa sångaren Jan efter spelningen, och det tvivlar jag inte en sekund på. "Vi har ju studio i replokalen, så om ni vill spela in nåt kan ni höra av er. Jag är rätt kunning på sånt där..." proklamerade Jan innan han försvann ut i publikhavet. Jag hummade nåt ohörbart, för det var ju inte ens aktuellt att åka ut till Jannarnas studio i Vännäs när jag har en egen hemma på kammarn.
Sen var det vår tur att lira, och ni har ju redan läst hur det gick. Det roligaste under vår spelning var att det dansades hejvilt till ett par låtar, och under sista låten bjöds det på en smäktande vals av paret på dansgolvet. Inte ett öga torrt. En av dansarna skulle dessutom försöka sig att sjunga med i texten, och med tanke på att hon varken sett eller hört oss förut så gjorde hon det bra. Jag ser fram emot dagen då publikmassan jag inte känner sjunger med i låtarna...
Efter E6 kom Nightfall med 80-talsmetal i bagaget och nitbältena käckt på svaj. Manowardoftande riff, gitarrstämmor, falsettsång och Maidenplagiat samsades i repertoaren, och de fem grabbar som utgjorde fancluben längsta fram vid scen skrålade glatt med. Inget nytt under solen där inte.

Vi avrundade kvällen efter att ha burit ut våra saker till trummisens Peugeotkombi (som är omreggad till lastbil. Fast den ser fortfarande ut som en kombi...), och åkte hem för att smälta intrycken. Snart är det dags igen! Elevator 6 kommer tillbaka på en scen nära dig, var så säkra!