Jag har funderat lite på det här med konst. Det som för vissa kan uppfattas som obegripligt klotter kan för andra verka helt uppenbart och vackert. Det ligger som bekant i betraktarens öga, men jag kan med säkerhet i rösten säga vad som är skit och inte. Ni kan hädanefter kalla mig ”Gugge, Konstkännaren”.
Nu är ju konst ett väldigt brett område, allt ifrån tavlor med gråtande barn och cockerspanielvalpar till avant garde-konstnärer som kissar och kräks till höger och vänster, stoppar upp köksbestick i olika håligheter på kroppen eller bajsar i en burk med formalin. Konst berör, ingen tvekan om den saken. Om jag får välja (och det får jag ju, det är ju min blogg det här) så tittar jag hellre på en målad solnedgång över Bromölla eller ett stilleben med diverse tråkiga frukter, än ett paket djupfryst torsk som ska fungera som installation på ett galleri.
När umeborna fick veta hur mycket statyn ”Standing Man” som står på Rådhustorget i Umeå kostat skattebetalarna gick de bokstavligt talat i taket. 810 000 friska gick gubben på, och höjda röster om att lägga pengarna på skola och omsorg kunde höras runt om i kommunen. Som sagt, konst berör. Nästa gång det ska ställas ut statyer i stan får de gärna fråga mig, jag kan nog åstadkomma både ett och annat. Vad sägs om statyn ”Är han helt ute och cyklar?” som kommer att stå på Renmarkstorget; en staty i naturlig storlek av undertecknad där jag på min utslitna stålhäst trampar vidare mot nya äventyr, med naturtrogna grimaser och allt. Ni anar inte vad man kan göra med lite målarfärg, flirtkulor, piprensare och Plastic Padding… Billigt blir det dessutom, jag kan nog ge kommunen ett riktigt kompispris.
Jag går sällan på utställningar, och det är något jag gärna skulle göra oftare.
- Den här installationen var ju väldigt fin. Hur mycket kostar den? skulle jag fråga och peka på den enorma metallkolossen i hörnet.
- Det är spiraltrappan upp till nästa våning…
Skämt åsido, det finns mycket fin konst där ute och talanger finns det gott om. Det jag ställer mig lite skeptisk till är alla kultursidor som hyllar det udda, knepiga och svåra inom konsten, för att sen påpeka att ”det här är konst minsann, bra konst, och kom inte och säg något annat”. Pekpinnar hör hemma i konferenslokaler, inte i kultursidornas åsiktsspalter.
Så nästa gång du ser en tavla du tycker är fin, tyck det. Ingen kan säga att du har fel, inte ens en performancekonstnär med en soppslev i näsan…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kommer ihår när du och jag jagade efter en utställning i Stockholm, då den där Pål från Robinson hade en utställning med en fungerande elektrisk stol som du ville provsitta, men det visade sig att utställningen hade slutat innan vi var i huvudstaden. Men så är det ibland...
/Fjant
www.fjant.tk
Japp, jag satt just själv och tänkte på vad konst är egentligen! Jag fick några "fashionabla" tidningar från en kund (såna jag aldrig har köpt eller skulle köpa själv!) och började bläddra igenom decembernumret av "Vanity Fair"...
Och TYDLIGEN är det "konst" och inte "porr" när den kvinnliga Titanicstjärnan sitter/ligger helt näck och visar typ allt, eftersom hon ska föreställa en 40-tals-prostituerad blondin på bilderna... Då klassas det som konst, bara det är en konstnärlig fotograf oxå!
Jo, men är det inte just det här som är så intressant, hur kan man sätta ett pris på konst? eller musik och film? och vips så hamnar vi i nedladdningsdebatten (det är bara så himla svårt å ladda ner en staty) :D
Skicka en kommentar