Sportfånigt

I helgen var det maratonsändningar på tv av det sportigare slaget. Ja alltså inte Stockholm Maraton eller nåt annat långlopp i löpning, utan två heldagar med vintersport för den inbitne sportfantasten. Public Service när det är som bäst.
Jag har aldrig varit särskilt duktig på sport, och kommer nog aldrig bli det heller. Tanken har dock slagit mig att om jag skulle vilja bli bra på någon gren, skulle det nog bli en av de här:

Rodel
Sporten för de som kan springa korta sträckor jävligt snabbt, och sen luta sig tillbaka (eller rättare sagt framåt) för att glida i mål. Jag är som skapt för rodel. Ska införskaffa mig ett par stabila broddar först bara.

Utomhus-memory
Kanske inte en sport i sig, utan den största utmaningen ligger nog snarare i att försöka hålla alla brickorna på plats när det blåser 11 m/s och duggregnar en mulen oktobersöndag. Mitt starka psyke kommer väl till pass, tro mig.

Dart
Knappast en fysiskt krävande gren, därför tror jag att mina taniga underarmar kommer väl till pass här. I unga år hade vi en darttavla uppsatt på ladugårdsväggen i stugan, och jag hittade ofta av den. Väggen alltså. Får jag bara träna lite till så… Bonustrivia: jag har en gång på nyss nämnda vägg, mitt uppe i en spännande kastomgång, kastat fast en trollslända som råkade flyga förbi. Kom inte och säg att jag inte har talang!

Cykling
Såklart! Om jag är född till att sporta, så är det ju givetvis cyklingen som är min grej. Oavsett om det gäller Vätternrundan eller Giro D’Italia så kommer jag låtsas att jag ska cykla till jobbet. ”Rackarns vad långt det var till lagret idag då” kommer jag mumla efter fjärde bergsetappen och envist trampa vidare. Många år av nötande på sadeln har gjort mina ben sega och håriga, där har ni mitt segervapen.

Ge mig bara lite tid till att fundera på vilken sport jag ska välja. Ska nog sätta mig i soffan och kolla om det är någon bra sportaktivitet som visas på burken. En maratonsändning kanske…