Apache Indian, Mr. Jameson & jag

"Hälsingland, mitt eget land. Det var här jag tappa min första tand, och här ska jag spotta ut den sista..."
Tomas Andersson Wij's hymn till sina hemtrakter har ekat ett bra tag i skallen nu när man nyss hemkommen från midsommarfirandet i Ljusdal försöker sammanfatta den gångna helgen. Bilder finns, anekdoter likaså och jag kan känna igen mig i Andersson Wij's text. Nåväl, luta dig tillbaka så ska jag berätta en historia som är helt sann...

Dagen innan midsommaraftonen började med sista arbetsdagen innan semestern. Gick hem vid lunch på grund av för lite jobb, kände mig glad och lite förvånad, har jag verkligen semester nu? Redan? Ja, tydligen. Hade packat väskan dagen innan, den stod redo innanför dörren. Ringde Frissan som inte var riktigt klar än, jag var ju tidigt hemma från jobbet. Vi skulle bila ner till Ljusdal, en ansenlig sträcka kan tyckas, men jag hade varit förutseende och tagit med mig min musikpåse; en KappAhlmärkt plastkasse med en stor hög hembrända skivor. Resan skulle bli en angenäm transportsträcka, inget snack om saken!
Vi lämnade stan för Trehörningsjö, där Poliskusinen skulle hämtas upp. Snabbt avklarat, och vi drog vidare mot Hälsingland och förhoppningar om vackert väder och knätofsar. En snabbvisit i Ö-vik resulterade i en vit klänning för polisen, bruna tajts för Frissan och ett kontantuttag för undertecknad. Vi åkte vidare. CD-spelaren verkade inte vara kompis med min musikpåse, utan spottade ut skivorna som om de vore något illasmakande. Vi stannade till i Älandsbro och dinerade vid den pittoreska Sibyllakiosken, regnet hängde i luften och vi hängde vid disken, väntandes på våra burgare.

Glada i hågen åkte vi vidare, och spelaren verkade också på bättre humör. Nu dånade det gammal 70-talsdisco ur bilhögtalarna, och vi diggade som aldrig förr! Livet på en pinne! Vi gled genom den svenska sommaren på andra sidan rutan, gröna ängar, boskap, röda stugor och utedass svischade förbi och i AC-luften i kupén låg det små förväntningar på något stort.
Högsommar blev indiansommar. CD'n gick ut i strejk mot min underhållningsplastkasse, och vägrade ta i skivorna sen. Vi fick improvisera. Fram åkte de köpta skivorna från handskfacket, bland annat en montruös reggaesamling från slutet av förra seklet. Nu byttes discokulan mot baktakt och rastaflätor, och vi skrålade glatt med i Shaggy's gamla dänga "Mr. Boombastic", Apache Indian's "Boomshakalak" och Snow's "Informer". Lustigt att den svenska sommaren passar så bra in med reggae, vi har Markoolio att tacka för mycket!

Vi kom fram till slut efter att ha överdoserat ragga i stereon. Som att ha ätit för mycket godis, fast med musik, om ni förstår... Väl framme stod värdparet i dörren med champagneflaskan i högsta hugg, kram& hej, välkomna, glas i handen, husesyn, hälsa på anländande gäster till den andra stugan, fram med handdukar, ner till den varma bastun, in och ta plats, mer vatten på aggregatet och sen.....slappna av. Ljuvlig utsikt mot Ljusnan, god dryck i glaset och trevligt sällskap. Vi somnade ovaggade den kvällen.

Midsommaraftonen bjöd på vackert väder, soligt och varmt som det ska vara. Vi började dagen med att utsmycka logen med blommor och blad, är det midsommar så är det. Den kallades för Likboa', ett namn som nog mer hör hemma på Halloween, men mysigt blev det! Sen begav sig hela gänget på en promenad till Hembygdsområdet på orten för att få en ordentlig dos svensk tradition, och det var det fler som ville ha. Folket hade samlats för att beskåda hur midsommarstången skulle resas för att sedan bli dansad runt till tonerna av "Små grodorna". Vi hade två irländare och en jänkare med i sällskapet, undrade vad de fick för uppfattning om Sverige...
Promenad tillbaka, en kall i handen och känna lugnet vid solväggen. Vi gick ner till vattnet igen för att få lite sol&bad, gästerna till kvällens middag skulle snart dyka upp (inte ur vattnet då, men till gården...) Upp för att snygga till sig så gott det gick, sen var det dags för att vara social med de andra. Middagen varvades med femkamp, öl varvades med vin och svenska varvades med engelska. Den ena av irländarna i sällskapet som var polare med den andra irländaren, vi kan kalla honom Mr. Jameson, var här i Sverige för att marknadsföra whiskeysorten med liknande namn, och han visade sig vara en irländsk jukebox. Folkvisor och traditionella sånger från den gröna ön drog ner många applåder, men han hade ju fyllt åhörarna med Jameson innan så det var en tacksam publik att uppträda inför.
Kvällen rullade på enligt planerna oach avslutades med lägereldssång och bastu, där undertecknad fick agera speleman och svensk jukebox. Knätofsarna fattades, men annars kändes det mesta rätt. Jag slocknade som en klubbad säl, tror att det berodde på att jag pratat för mycket engelska under kvällen. Man är ju inte van med det, så det måste ha varit överansträngning.

Under lördagen infann sig ett stort lugn över Höga, som stället hette. Sovmorgon i massor, passivitet och en loj attityd genomsyrade hela förmiddagen innan vi; poliserna, värdparet, Frissan och jag, åkte ut till Torsön för att få lite frisk luft. Lite blåsigare, lite kyligare, men bra för oss slappa partypinglor att få lite syre i gammkroppen. Vi åkte hem igen, tog oss en kopp kaffe och spelade lite kubb. Det fanns mat kvar sen gårdagen, så grillen åkte fram igen för en ny session. Lite mer musik i stereon, levande ljus och lugn samtalston, det var precis rätt stämningsläge dag två. Den andra stugan hade också vaknat till liv, och de hade mer gäster på ingående. Det såg ut att bli en till fiesta, fast med planer att gå på lokal den här gången. Bara att ladda om batterierna, fram med intällningen och ölen, nu var det nya tag!
Vi spelade diverse allsångslåtar från gårdagens häfte innan det var dags att bege sig. Skytteltrafik in till samhället för den andra stugan medan vi andra satt kvar och lirade Bo Kaspers i skenet av stearinljus. Bra uppladdning för krogen, eller hur? Vår destination var något som kallades för Järnvägs, en stationslokal som omvandlats till ett renodlat nöjeshak och som varit ett ölkafé innan. Trångt, varmt, svettigt och hög volym, downtown Ljusdal kan vara som vilken storstad som helst. Kul att se den lokala befolkningen go bananas över ett coverband, de kanske är svältfödda på hambo och polska, vad vet jag. Behållningen var dock en lång, mörk man med indiandrag i ansiktet som dansade intill bordet där vi satt. Tänk er Mick Jagger som ätit massor av druvsocker, eller Iggy Pop som överdoserat Red Bull, ungefär så såg det ut när han dansade till musiken.
- Jag är helt galen, men det bjuder jag på! skrek han och flaxade vidare i vimlet. Only in Ljusdal, mina vänner...

Nöjespalatset stängde, vi lunkade hemåt och det började smidas planer om ännu en bastu. Den hann knappt kallna innan det var dags för nästa omgång... Mitt sällskap drog in årorna för kvällen, jag drog fram handduken och begav mig till bastun. Vi var 11 personer som skulle tränga in oss i den lillla, lilla bastun. Det blev aldrig varmare än 40 grader, så efter ett tag började folk droppa av, så även jag. Slocknade som ett väl använt Liljeholmens och sov bekymmerslöst.

Sista dagen var en dag i rekreationens tecken. Kaffe, stillsamhet, lugn & ro, det var medicinen som gällde. Pizza beställdes och som intogs bredvid Ljusnan. Vi åt och gjorde korta återblickar av helgens evenemang, skrattade åt absurda händelser och började packa ihop inför resan hem. Tack&hej, kramar, hoppas vi ses, och ut på vägen. Frissans MP3-spelare fullproppad med Statoiltrance skulle underhålla oss på hemvägen nu när bilens CD-spelare och jag hade blivit osams. Nu föll det sig så att batterierna tog slut efter några låtar, så det som skulle bli en orgie i baskaggar och arpeggiosynthar blev... inget alls. Vi lyssnade på en av bokstavskanalerna hela vägen hem, hann sjunga med i de flesta låtarna flera gånger under resans gång och stannade för glass och bensin i Sundsvall.

Helgen var intensiv, mycket trevlig och jag har fått mersmak av Hälsingland. Reggae och Jameson ska jag nog lugna mig med, men det var som Mr. Jameson himself sa tidigt på söndagsmorgonen innan bastun:
- ...but it's like you Swede's always use to say; "Ingen sommar utan ragga"...