Idag mötte jag honom igen. Sångaren från Kent. På cykel. Han höll i styret med bara en hand och såg så där nonchalant ut, precis som vanligt. Hans cykel såg rätt sliten ut, och det var väl rätt oväntat, han som tjänar så bra. Men att han cyklade med enhandsfattning var däremot mer väntat, den trulige rebell som han ändå är.
Allvarligt talat, det är en snubbe som jag brukar möta på väg till och från jobbet ibland som är riktigt lik Jocke Berg i Kent; samma frisyr, likadana öron och allt. Jag hajar alltid till och vill stanna och ta en autograf varje gång, men lyckas hejda mig och cykla vidare. Han tittar lite konstigt på mig ibland, och tro fan det; en cyklande brillorm som flinar lite fånigt varje gång han åker förbi.
Ska nog tipsa skivbolaget om att de har en perfekt dubbelgångare som cyklar omkring i Ume’, ifall ”the real McCoy” skulle bli sjuk inför en spelning eller nåt. Bara tanken på att Kent då skulle bli ett 2000-talets svar på Milli Vanilli är smått kittlande, och lite otäck på samma gång.
Imorgon är det fredag! Snart måndag, med andra ord… Synes!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så.. nu har jag lagt till dig i länklistan över återuppståndna varelser! ;-)
Åh, 30-årskrisen... jag vet, jag vet ... men jag har sett att det FINNS en bra fortsättning på livet efter den dagen också... å sen kommer 40-årskrisen och jag har 5 år kvar dit även om jag förbliver en evigt ung 29-åring!! (host-host)
Skicka en kommentar