Livet runt 30

Dagen D börjar närma sig med stormsteg. Dagen då man ska ta klivet upp och bli vuxen på riktigt, då man förväntas mogna och fatta vettiga beslut, då man ska…bli 30. Joråsåatt. Känns som om jag haft min trettioårskris i bra många år nu, och då kan man kanske tro att jag gjort bort den värsta biten nu då. Icke! Nojjan finns kvar, tro mig.
Man ser folk i sin omgivning gifta sig, ungar ploppar fram lite varstans och andra går och köper villor för en mindre förmögenhet. Själv sitter jag i soffan på Brinken och glor hålögt på ”Fråga Doktorn” eller nåt annat torftigt, smuttar på en kopp snabbkaffe och funderar på hur morgondagens cykelväder kommer att bli. Visst låter det som den bästa definitionen av livskvalitet?

Jag har varit på ett par 30-årsfester i mina dagar, och de har alla varit trevliga tillställningar. Kan dock inte utlova något extravagant till min kommande skiva, så om ni känner er blåsta på konfekten; gör inte det. Gå på en Joe Labero-show eller hoppa bungy-jump istället, för hos mig blir det gråsossefest en masse.

Senaste gången jag firade in födelsedag satt jag på en 737:a över Atlanten på väg hem från Staterna, och glodde på otextade filmer tills ögonen blödde. Eftersom vi reste framåt i tiden, alltså tillbaka till den svenska tiden vi hade innan vi åkte iväg, svischade min födelsedag förbi i rasande takt. Det är få förunnat att kunna sova bort sin födelsedag utan att en jävel ska hålla på och fira en. Istället för fikasugna firare var det enda störningsmomentet ett par flygvärdinnor som gick fram och tillbaka i gångarna med vagnen och erbjöd sina tjänster. Ja alltså, serveringstjänster såklart. Har man en stabil åldersnojja blir man extra glad när ens födelsedag passerar förbi extra fort. Bäst hittills, helt klart.

Så kom gärna förbi på min bemärkelsedag och sätt er intill mig i soffan, så kan vi stirra på tapeten tillsammans. Har ni tur så kanske jag bjuder på en kopp ljummet snabbkaffe. Det är ju ändå en stor dag på något sätt, därav min givmilda jargong…