måndag 9 mars 2009

Silence is pinsamt

Det finns stunder då tystnad är det bästa ljud som finns. Det kan också vara något av det mest smärtsamma som man kan utsätta sig för. Hur många är inte de dejter, konversationer eller krogragg som har innehållit just tystnad. I massor. Stunder då man inte vet vad nästa mening ska bli, vilket samtalsämne förutom väder och vind som man ska ge sig på, det är situationer som man helst av allt vill undvika att hamna i.

Ta bara rubriken på den här bloggen. Det är inte bara en albumtitel med Östen Med Resten, det är ofta ett uttryck som man kan ta till när det tryter med samtalsämnen också. Tumregeln för när en konversation börjar barka åt fanders är när mellanrummet mellan meningarna börjar överstiga fyra sekunder. Då kan man med gott samvete slänga in en ”…å bilen går bra?” för att köpa lite tid, alternativt avrunda samtalet.
Jag brukar på ren djävulskap smyga in en sån mening när jag pratar med mina kollegor ibland, bara för att se hur de reagerar.
- …ehm…jo, den går väl bra, brukar svaret bli, och jag ler i mjugg. Motparten har inte riktigt fattat galoppen, så jag fortsätter då med:
- …å hur är det med ungarna då…?
- Men jag har ju inga barn.
- …har de åkt på nån förkylning på sistone?
Nu börjar det gå upp ett Liljeholmens hos ”offret”, och jag kan skönja ett litet flin i ena mungipan. Alltid lika roligt.

För en tid sen stod två kollegor på jobbet och skulle ta sig en kopp kaffe. De tittade lite på varandra under tystnad, pillade lite med kaffenyckeln och gjorde inte så mycket mer. Kaffeapparatens brummande var det enda man kunde höra, kanske även nån truck ute på lagret. Tystnaden kändes påtaglig. De sneglade lite på varandra, ingen sa något. Plötsligt tog den ene av dem modet till sig:
- Jag satte på frugan igår.
Fortsatt tystnad. De stirrade på varandra, och smuttade lite på kaffet. En truck åkte förbi en bit bort.
- Jaha…
Konversationen var död. Det fanns liksom inget mer att säga efter en sån replik. Båda kollegorna gick vidare åt varsitt håll, med kaffet rykande ur muggarna.

Tala är som bekant silver, men tiga är nog lite jävligare.

4 kommentarer:

Anette sa...

Haha, "...Hur långt är ett snöre?":-P

Anonym sa...

Hahaha! Ja, jag gick till 1 frisörska 1 gång, och sen har hon hållit på och ringt en gång i månaden för att klippa/färga mitt hår igen, fast jag säger att jag har inte råd. Då försöker hon sig på att föra nåt slags samtal, fast jag tror inte hon vet vem hon pratar med, för hon frågar: "so, how are your kids doing?" Eeeeh....

Anonym sa...

Åååå så skoj!!!

Anonym sa...

hahaha klockrent!!