Satt och kollade på Vasaloppet på dumburken i söndags, och det slog mig att gränsen mellan geni och dåre är ytterst hårfin. Bara tanken på att ställa sig på ett par skidor i en lite för tajt trikå tidigt en söndagsmorgon för att med skavsår och blodsmak i munnen kämpa i nio mil är för mig svindlande. Lägg dessutom till brutna stavar, problem med vallan och en hiskelig trängsel i spåren och jag ställer mig ännu mer frågande till varför man frivilligt vill vara med.
Jag skickade förresten iväg ett mejl till Polisen i Dalarna med anledning av Vasaloppet.
Hej Farbror Polisen!
Nu är det dags igen för Vasaloppet, och jag hoppas ni är bättre rustade i år. De senaste åren har er insats varit under all kritik, så jag hoppas på bättring. Vad är det då jag har i åtanke? Jo alla dessa personer som försvinner varje år. Spårlöst borta! Ingen har sett dem, ingen vet var de har tagit vägen.
Varje skidåkare tappar i genomsnitt tre kilo i vikt under de nio milen som ska avverkas. Det blir alltså sammanlagt nära 400 personer som bokstavligt talat går upp i rök. Varje år! Var tar de vägen, alla dessa människor?
Jag hoppas verkligen att ni tar tag i den här frågan, det är många som är oroliga.
Tack på förhand!
// En orolig tv-tittare
Hoppas de svarar snart, jag går och vankar av och an här hemma och kan inte tänka på något annat. Och sen har de mage att påstå att Sveriges befolkning ökar. Tur att vi bara har ett långlopp på skidor per år, annars skulle vi ju gå back rent befolkningsmässigt…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha! Bra att du uppmärksammat problemet med de försvunna motionärerna ;)
Och för att inte tala om alla skidor, stavar, nummerlappar & klädesplagg som då försvinner(eller de kanske snarare blir över om bara självaste skidåkarna går upp i rök, och då handlar det väl i sådana fall om överkonsumtion)... Det rimmar illa i dessa tider... Skrämmande!
Skicka en kommentar